More info about Fish-Farm in the Höga Kusten World Heritage?
Jump now at the sections within "All about fish-farms problem"
___________________________________________________
Några reflektioner angående eventuell etablering av fiskodlingar i Ullångerfjärden på ca 2000 ton. Presentation och diskussion på Länsstyrelsen i Västernorrland, den 19 oktober år 2006.
Hans Kautsky, fil.dr., marinbiolog
Systemekologiska Inst.
Stockholms Universitet
106 91 Stockholm
Sammanfattning
Den stora skillnaden mellan fiske av naturliga fiskbestånd och odling är att i en odling måste man tillsätta föda utifrån. Födan i form av pellets är inte producerad i fiskens miljö, inte ens i Östersjön, varför allt spill och de närsalter som genereras är en belastning på Östersjöns ekosystem. Denna belastning står i direkt proportion till fiskodlingens storlek.
Av den mängd föda som tillsätts en fiskodling tar man bara ut ca 25 % i samband med skörd av fisken, resterande ca 75 % belastar naturen i form av avföring och närsaltsutsläpp under odlingscykeln.
Storleken på fiskodlingarna i Ullångerfjärden planeras till ca en tredjedel av dagens odlingar i Sverige. Odlingarna blir stora, totalt över 2000 ton produktion per år.
Enligt fiskodlarna själva kommer dessa odlingar att släppa ut 12.8 ton fosfor och 103 ton kväve till miljön. Det kostar x kr att idag rena motsvarande mängder (x kr per kg P och y kr per kg kväve). En tänkbar lösning kan vara att lägga in en miljöskatt på ca 3 kr odlad fisk, vilket motsvarar kostnaden för att rena bort motsvarande mängd kväve och fosfor i
ett reningsverk.
Dessa fosforutsläpp motsvar nationellt sett ca 3.5 % av landets samtliga reningsverks utsläpp till havet, från Strömstad till Haparanda.
De kommer att stå för ca 60 % av Västernorrlands samtliga utsläpp av fosfor från reningsverk.
De överskrider utsläppen från 4 av länets 6 största industrier. Endast Husum och Östrand släpper ut mer fosfor. Utsläpp per person i arbete inom respektive näring och den samhälleliga vinsten visar troligen att fiskodling slår alla utsläpp till absolut lägsta vinst.
Utsläppen är i samma storleksordning som totala bidraget från flera av de större älvarnas där det naturliga läckaget från land etc. är inräknat.
Utsläppen av fosfor och kväve är i samma storleksordning som reningsverket Himmerfjärden (10 till 17 ton fosfor, ca 110 ton kväve) som renar avloppen från ca 250 000 människor i södra Stockholm för stora summor varje år.
Fiskodlingar är et globalt problem då fisken matas med foder baserat på importerat fiskmjöl. Därmed bidrar de till den globala utarmningen av världshavens fiskbestånd. Det går också åt mer an dubbelt så mycket vild fisk än vad man får ut av odlingen.
Några sätt att minska de negativa effekterna av fiskodlingar på naturen är fr.a. att man förlägger odlingarna på land i dammar och renar avloppen, man byter till arter som står lägre i näringskedjan som behöver mindre fiskmjöl i fodret (idag odlas rovfisk - i framtiden bör man odla växtätande fisk, t.ex. Tilapia i varmtempererade områden och Karpfiskar hos oss). Andra sätt att begränsa den negativa påverkan på miljön är att kombinera olika typer av akvakultur, fisk-musslor-alger där musslor och alger tar upp, gynnas av fiskodlingens närsaltsutsläpp och organiskt spill samtidigt som miljöbelastningen minskar. Den allmänna utvecklingen i Östersjön tyder på att miljöförhållandena i de kustnära områdena håller på att förbättras avsevärt. Detta återspeglas bl.a. i blåstångens djuputbredning i södra Bottenhavet (Ålands Hav) sedan 1940talet, där vi såg en kraftig minskning av dess djuputbredning 1984 men sedan dess har tången gått djupare ner igen
och idag förekommer den på samma djup som på 1940talet. Denna mycket positiva utveckling för Östersjöns kustnära områden beror på den omfattande satsningen på rening av våra avlopp sedan 1960-talet. De planerade fiskodlingarna motverkar denna positiva utveckling och går stick i stäv med de nationella miljökvalitetsmålen. Ett stort moraliskt dilemma om en fiskodling inte beskattas för närsaltsutsläppen är också att låta fiskodlingar släppa utnrsalter gratis samtidigt som v ställer stora krav på t.ex. fritidsboende, att de ska ha bra rening.
Kommentarer angående MKBn ”Miljökosekvensbeskrivning (MKB) för etablering av fiskodling väster Mjältön i Mjältösundet Rev 2005-12-05)”av Sten-Åke Carlsson Vattenresurs, Tjusta.
Huvudargumenten om fosforns tillgänglighet, fekaliers sjunkhastighet och vattenomsättning i Ullångerfjärden har ingen som helst saklig förankring i relevanta fältförsök. Inga fältförsök i det aktuella området har gjorts. Alternativa odlingssätt med bästa kända teknik avfärdas a konsulten med att det inte går att få kontakt med den som har en lösning. Inga försök görs att presentera alternativen.
Flera påståenden i MKBn har ingen vetenskaplig grund eller baserar sig på teoretiska resonemang. Vattenomsättningen i Ullångerfjärden är enligt underkonsulten SMHI en grov skattning, Sjunkhastigheten (mycket hög enligt utredning) av bl.a. fekalier är beräknat på ett skrämmande, mycket ovetenskapligt sätt. Tillgängligheten (belastningen) av fosfor för den omkringliggande naturen baseras på kemiska undersökningar som på dubiöst sätt fått relevans även för naturliga förhållanden (finns inga observationer i naturen som bekräftar påståenden snarare tvärt om).
Man har helt ignorerat kvävets eventuella belastning på omkringliggande natur. Man har felaktigt antagit att endast fosfor är begränsande för produktionen i området. Man har även helt glömt bort att den fastsittande vegetationen på bottnarna gynnas eller missgynnas av förändrade kväve- och fosforbelastningar. Denna påverkan är delvis helt annorlunda än plankton då växterna sitter grunt och har sin växtperiod fr.a. på sommaren när närsaltsutsläppen från fiskodlingen är som störst. Omfattande litteratur beskriver hur övergödningen i Östersjön gynnar fintrådiga alger och deras negativa effekt på naturen.
Man redovisar ingenting om den befintliga naturen i området och som kanske kommer att beröras av utsläpp och ger inga data om närsaltshalter och deras variation över året, strömhastighet, salthalt, eventuell skiktning i vattenmassan (förutom temperaturkurvor i Omnefjärden).
Den befintliga fiskodlingen vid Omnefjärden visar redan efter ett år en påtaglig förändring av den fastsittande vegetationen under vattnet.
Detta sammantaget gör att jag anser att MKBn på intet sätt återspeglar eventuell påverkan på den naturliga miljön i Ullångerfjärden. Allt tyder på att påverkan kommer att vara omfattande både lokalt och regionalt.
Inledning
Denna skrift är en kort sammanfattning av ett föredrag som hölls på Länsstyrelsen i Västernorrland den 19.10 år 2006. Framför allt har de olika bilderna som visats reproducerats med en del kommentarer. Tidspress gör att flertalet referenser fortfarande saknas (men se bilagor). Om möjlighet finns kommer dessar att kompletteras med en relevanta litteraturen.
Det framförs ibland att det är samma sak om man föder upp ett kilo rovfisk (t.ex. regnbåge) i kasse som att ett kilo rovfisk (t.ex. lax eller torsk) får växa upp i den omkringliggande naturen, fisken förbrukar ju lika mycket energi för att växa sig stor oberoende av var det sker. Detta resonemang låter rimligt men är dock helt felaktigt.
Skillnaden mellan en fiskodling och den i naturen växande fisken är att i naturen tillsätter man ingenting, i kassodling måste föda tillföras utifrån i form av pellets och utsläppen koncentreras till odlingsområdet. Detta tillskott utifrån är orsak till att fiskodlingar belastar miljön på olika sätt. I det följande redovisas flera av dessa belastningar:
Fiskodling är inte ett lokalt utan ett globalt problem och bidrar till utfiskningen av världshaven.
Fiskodlingar bidrar med mycket stora tillskott av närsalter (fosfor och kväve) till den naturliga miljön och bidrar, lokalt, regionalt och nationellt till övergödningen av våra hav.
Fiskodlingar fungerar som vektorer till naturliga fiskpopulationer av sjukdomar, parasiter, etc..
I slutet av denna skrift riktas även några kritiska kommentarer över ”Miljökosekvensbeskrivning (MKB) för etablering av fiskodling väster Mjältön i Mjältösundet Rev 2005-12-05)”av Sten-Åke Carlsson Vattenresurs, Tjusta.
(...)
Av figuren framgår att idag är fosforutsläppen lägre än 400 ton per år. Detta gör att man kan sätta fiskodlingens utsläpp i relation till annan mänsklig verksamhet i landet och regionalt i Västernorrland.
Fiskodling Ullångerfjärden
• Släpper ut 12.8 ton P
• 103 ton N
• Alla reningsverk i Sverige tillsammans mindre än 400 ton P
• Den planerade fiskodlingsverksamheten står för mer än 3 % !
• Himmerfjärden i Södermanland betjänar ca 250 000 människor (södra Stockholm)
• Släpper ut 10 till 17 ton P och ca 110 ton N
• Nationellt miljömål är att sänka P-utsläpp med 20 % till år 2010 – rimmar mycket illa
Av siffrorna framgår att den planerade fiskodlingen kommer att stå för 3 % av hela landets fosforutsläpp från reningsverk som betjänar mer än 2000 personer d.v.s. ca 5.5 miljoner människor! Fiskodlngen släpper ut lika mycket som ett modernt reningsverk i Stockholmstrakten som betjänar ca 250 000 människor.
(...)
I det följande framför jag viss kritik till den skrivna MKBn
Jag konstaterar först:
Ytterligare en faktor som överhuvudtaget inte har berörts i MKBn - den avfärdas helt felaktigt redan på en av de första sidorna där det sägs att kväve inte har betydelse, men:
• kväve (N) är det stora problemet, särskilt i egentliga Östersjön där N-brist råder och Bottenhavet där P och N är i balans. I Bottenviken däremot är P begränsande och det som skapar problem (MARE, Fredrik Wulff pers com., N.Kautsky).
Jag konstaterar också att konsulten som skrivit MKBn är limnolog och inte alltid är helt på det klara med processer i havet (han tycks ” inte helt förstått att hav och sjöar är lite olika förutom att båda är blöta”). T.ex. förekommer omblandning av vattenmassorna lite oftare och stabila skiktningar orsakade av temperatur inte är så stabila - löses lätt upp vid
starka vindar.
Därefter visar jag några fotografier tagna vid (50 m från kassarna vid stranden) och kring fiskodlingen i Omnefjärden samt redogör för en videosekvens som går från ca 300 m väster om odlingen via fiskodlingen ut till ca 200 m öster om odlingen. På videobilderna som följer stranden på ca 2-3 m djup ser man en tydlig ökning av andelen långväxande, fintrådiga alger när man närmar sig fiskodlingen. En klar ökning av ”allmänt ludd” på bottnarna kan tydligt ses. Samma mönster syns på fotografierna av bottensamhällena.
Analys av resultaten är inte klara än men trenderna är tydliga. Den observerade ökande grumligheten av vattenmassan syns också tydligt på videoupptagningarna. Långa, nålformade flock ökar markant när man närmar sig kassarna. Ingen analys har gjorts av vad dessa flock består av (kan var blågröna bakterier) men de är relaterade till verksamheten.
Det är anmärkningsvärt att man redan efter en säsong ser så tydlig påverkan på bottnen.
Blåstång finns kvar i närområdet, men är delvis kraftigt bevuxen av epifyter. Jag befarar att tången kommer att försvinna i närområdet. Med de planerade odlingarna på 2000 ton regnbåge kommer med stor sannolikhet även de på bottnen fastsittande växterna (bl.a. blåstång) lokalt och i regionen minska sin djuputbredning, med ett produktionsbortfall och minskad artrikedom som följd.
Nedan följer några allmänna kritiska ord om MKBn enligt powerpointbild och sedan lite mer i detalj i text:
MKB fiskodlingar Y-län de allvarligaste bristerna
• inte ett ord om kvävets betydelse
• inga som helst undersökningar på plats
• saknar beskrivning av växt- och djursamhällen kring och under föreslagna odlingar samt eventuella effekter på dessa
• endast teoretiska strömundersökningar (SMHI)
• ingen samhällsekonomisk beräkning av vinst respektive miljöbelastning
• bristfälliga, delvis amatörmässiga undersökningar, ingen genomgång av vetenskaplig litteratur (t.ex. allt som skrivits i Finland)
• del inte helt korrekta eller luddigt uttryckta påståenden
(t.ex. P-tillgänglighet bör ökas med 20 %)
Kommentarer till ”Miljökosekvensbeskrivning (MKB) för etablering av fiskodling väster Mjältön i Mjältösundet Rev 2005-12-05)”av Sten-Åke Carlsson Vattenresurs, Tjusta.
Kapitel 3.5 energianvändning: ”fiskodling är ingen energiintensiv verksamhet” detta beror på vad man jämför med - intensivodlingar av fisk är i jämförelse med annan livsmedelsframställning energiintensiv. I MKBn saknas en saklig jämförelse där t.ex. kostnad för en given energimängd färdig produkt jämförs med jämförbar verksamhet, t.ex. hönsuppfödning, nötkött eller griseri. Inget nämns om energiåtgång för tillverkning, transport och utskeppning av pellets från tillverkare till kassarna.
Kapitel 4.2: Här redogörs för de senaste årens förbättring av fodret i syfte att begränsa utsläpp av fosfor och kväve. En minskad användning av fisk i pelletsframställningen är välkommet, men man använder fortfarande mer kg fisk än vad man får ut (se tabell ovan).
En intressant aspekt är också att den minskade användningen av fisk i pelletsfram-ställningen gör att den färdiga produkten (regnbåge) innehåller mindre mängder av det nyttiga omega-3 fettet, det blir ett sämre livsmedel. Odlad lax har de högsta omega-3 halterna men här används också mest fisk per producerad fisk (ca 2.5:1, se tabell ovan, se nyliga artiklar i DN referat av JAMA (Journal of American Medical Association) och Tidningen Ångermanland.
Resonemanget med fosfor och dess tillgänglighet har ingen bäring i den vetenskapliga litteraturen. Man hänvisar till några analyser som gjorts av författaren till MKBn och som helt saknar referenser till vetenskaplig litteratur samt en rapport av Anna Gustavsson (Fosfor i regnbågslaxens foder och fekalier, Naturvatten i Roslagen AB, Rapport 20003:19, 7 sidor stencil). Gustavson citerar vetenskaplig litteratur, fr.a. samme författare (Rydin, från egna forskar/konsult-gruppen?) som diskuterar den kända fosforfällan som beskriver järn-fosfor-bindningen som vid syrgasbrist släpper och frigör fosfor. Inget finns citerat av eventuellt internationellt utförda arbeten om olika fraktioners tillgänglighet.
Från kemiska standardanalyser av fosfor på lab. drar man slutsatsen av vad som är tillgängligt eller inte i naturen. Det har inte skett något fältförsök. En intressant observation i fält är nämligen att man inte kan finna ansamlingar ”musselbankar” av varken skal av snäckor och musslor eller benrester av fisk i naturen (dykobservationer, genomgång av tusentals bottenhugg, videoobservationer). Skalgrus existerar sparsamt, fr.a. på Svenska Västkusten, men förekommer i ytterst begränsad omfattning i Östersjön.
Det mesta löses upp tämligen snabbt och tillvaratas av livet i havet. Jag har inte funnit någon vetenskaplig litteratur som stödjer konsulternas påstående. Slutsatsen är att det allra mesta av den fosfor som hamnar i havet inom en överblickbar framtid och under odlingsverksamhetens tid att vara tillgänglig för livet i naturen.
Resonemanget att den icke- extraherbara fosforn (det som blir oredovisat vid jämförelse av summan extraherade fraktioner med total-fosforanalysen) inte är tillgänglig för biota är helt utan relevans. Om vi nu inte vet vad som sker med denna fraktion bör den betraktas som potentiellt aktiv enligt försiktighetsprincipen. Konsulternas uttalande kan inte ha relevans så länge de inte utfört vettiga fältförsök in situ, d.v.s. bl.a. i brackvattensmiljö och inte i sötvatten.
Kapitel 4.3 resonemanget att foder är dyrt är ju ingen garanti för att omfattande foderspill sker. Här saknas fältstudier (t.ex. sedimentationsfällor under kassarna) som kan ligga till grund för dessa flöden. Uttalandet har därför ingen relevans (är önsketänkande).
Larmsystemet övervakar endast den mekaniska biten och övervakar inte fiskarnas beteende.
Kapitel 4.4 Här nämns HELCOMs krav på 50 % reduktion av antropogen fosfor och kväve, men nämner inte att de planerade odlingarna i Ullångerfjärden kommer att bidra med en ökning av ca 3.5 % av fosforutsläppen från reningsverk i hela landet (hel del mer till Östersjön) och stå för mer än 50 % av de regionala utsläppen, alltså fiskodlingens utsläpp äter helt upp framtidsmålet! Man radar upp de nationella miljökvalitetsmålen varav två av de 7 nämnda har relevans för verksamheten. Man gör inget för att belysa hur den planerade verksamheten eventuellt står i konflikt med dessa mål. Jag anser att MKBn uttalande ”vad detta innebär för nytillkommande eller expanderande verksamhet finns inte tolkat i vare sig nationella och internationella krav” är dubiöst och som läsare undrar jag om konsulten menar att miljömålen inte har någon relevans för verksamheten (d.v.s. det är fritt fram för dem att förorena bäst de behagar) eller menar de att de saknar referenser för att kunna bedöma deras påverkan i förhållande till vad som anses störande.
Konsulten gör genomgående inga försök att belysa eventuell negativ påverkan på miljön utan ägnar sig i hela MKBn att förringa dem, varför jag tror att konsulten anser att miljökvalitetsmålen inte berör denna verksamhet och det är inget man ska rätta sig efter.
Kapitel 5.1, att Länsstyrelsen tidigare kommit fram till att fiskodlingen i Omnefjärden inte står i konflikt med skyddsvärdet för Världsarvsområdet kan ju bero på att även den MKBn (i stort sett samma som denna) inte granskat tillräckligt mycket och att man haft för få relevanta underlag vid beslutet. Det är inget argument för att en 5 ggr större odlingar skall godkännas och inte stå i konflikt med Världsarvet.
I kapitel 5.1 sista stycket konstateras ” Några vattenkemiska eller biologiska undersökningar finns inte från området”. Detta uttalande är bara inte sant, men speglar konsultens oförmåga att bemöda sig att finna relevanta referenser och okunskap om Bottenhavet. Själv har jag flera dykinventeringar i det aktuella området vilka finns tillgängliga på Länsstyrelsen eller av mig vid förfrågan. Länsstyrelsens Kustinventering belyser flertalet ständers status i området, UMF bedriver miljöövervakning i regionen.
Fiskeriverket gör månatliga kryssningar genom Bottenhavet, och mycket mer. Inget av detta redovisas.
Kapitel 6. Här diskuteras konsekvenser för natur och miljö. Man klassar Ullångerfjärden som klass 1 för vattenutbyte. Till grund för klassningen finns inga relevanta fältdata redovisade. Man hänvisar till en simulering gjord i en modell av vattenutbudet utförd av SMHI. SMHI skriver ”utifrån simulerad ström kan en grov beräkning och bedömning av vattenutbudet i Ullångersfjärden göras” hon skriver även i sina slutsatser ” bedömningarna av vattenutbyte och fosfortillskottet i det långa loppet bygger på stora förenklingar av verkligheten” (Anna Ingermansson, SMHI, rapport nr 2006-20).
Verkligheten är den att i en dykprofil vid Mjällomslandet (Kaustky 1988) antyder bottentypen och vegetationens sammansättning att vattenutbudet är lågt, eftersom mjuka bottnar dominerar med framför allt kärlväxter och fåtal alger. Vattenomsättningen tycks vara låg. För att kunna uttala sig i frågan måste mätningar av vattenströmmarna göras i de aktuella områdena. Vedertagen, relativt billig metod är att placera ut strömmätare som får ligga ute i vattnet under en lång period fr.a. när närsalter är ett problem, d.v.s. sommarperioden, SMHI kan men det finns andra bra konsulter där också. Nu är det närmast rena gissningarna.
Rent biologiskt förstår jag inte heller varför gott vattenutbyte skulle vara av godo för miljön i detta fall. Det enda det gör är ju att spä ut föroreningarna, det tar ju inte bort dem.
Detta är de långa skorstenarnas filosofi- bara för att vi på 1950-talet byggde längre avloppsreningsrör ut i havet från hushåll och industrier blev vi inte av med problemen, vi exporterade dem bara till mindre synliga områden. Detta får vi idag plikta. Ärligast vore att lägga fiskodlingarna i skyddade vikar där man lätt ser effekten på miljön - kanske en orsak varför Åland har blivit så restriktiva när det gäller odlingar av rovfisk i öppna kassar.
Vid kapitel 6 diskuteras även närsaltsflödet. Jag hänvisar till tidigare resonemang och figurer i presentationen ovan. Diskussionen av andelen tillgänglig fosfor är irrelevant och dåligt vetenskapligt belyst - jag saknar referenser samt försök i fält.
Vid dominerande faktorer som påverkar miljön har man glömt att nämna storleken på odlingen - påverkan står i direkt proportion till storleken av odlingen.
Fodret har inte låg fosforhalt även om det är klart lägre än det som användes för några år sedan
Man ägnar en del ord åt sjunkhastigheten hos fekalier och citerar Beverindge et al. 1999, Aquaculture Research 33). Denna studie tittade på stor lax i Atlanten. Konsulten har gjort egna försök på lab. i ett m-långt rör fyllt med sötvatten (se även Anna Gustavsson, rapport 2003:9). Man konstaterar att fekalier sjunker snabbt. Det redovisade försöket är ett vackert skolexempel på hur försök inte ska göras och förutom att resultaten inte är redovisade i detalj har de ingen som helst bäring för verkligheten,. Man har valt ut hela, tämligen stora fekalier vilket är beskrivet i detalj - i verkligheten består fekalierna av mm- till cm - fraktioner. De små fraktionerna och fekalier som går sönder p.g.a. att t.ex. fiskar nappar efter dem i tron att det är pellets, har inte mätts. Dessa kan sväva i vattenmassan under lång tid. Man har inte tagit hänsyn till att det är salt i vattnet (minskar sjunkhastigheten p.g.a. högre densitet) och att vattenmassorna rör sig mer eller mindre turbulent och inte är stillastående som i ett meterlångt, smalt plexiglasrör på lab. Vad
konsulten givetvis borde ha gjort är försök i fält vid och under befintliga kassar och med hjälp av sinnrikt uppsatta sedimentationsfällor och därefter följande relevanta analyser sen uttalat sig om sjunkhastigheter och hur snabbt saker försvinner ur vattenmassan. På lab borde alla fraktioners sjunkhastighet mätas och redovisas.
Resonemanget om ”hårt bunden fosfor” har kommenterats och jag anser att det inte är relevant p.g.a. dess grumliga definition baserad på kemanalysmetoder och avsaknaden av verkliga försök på lab. och i fält.
Konsulten skriver ”normalt är det under höstar, under isfria delen av vintern och tidig vår som det är ett vattenutbyte mellan ytan och bottnen”. Detta må vara sant för limniska förhållanden men i havet förekommer faktiskt kraftiga omblandningar vid kraftiga, ihållande vindar och uppvällning av djupare vatten om dessa vindar kommer från land.
Detta sker året om. Alla som badat vid havet vet att vattnet är mycket kallare när det råder frånlandsvind än om det är pålandsvind.
På sidan 20, första raden, skriver konsulten ” Av kvävetillförseln … kommer största delen att spridas i ytvattnet. Kvävet påverkar inte då fosfor är begränsande faktor för algtillväxt”. Detta uttalande är helt felaktigt. Enligt ledande experter (i landet och internationellt) av närsaltsbelastningen i Östersjön är kväve (N) det stora problemet, särskilt i egentliga Östersjön där N-brist råder och Bottenhavet där fosfor (P) och N är i balans; I Bottenviken däremot är P begränsande och det som skapar problem (MARE (se www.mare.su.se), Fredrik Wulff pers com.).
Man har helt ignorerat den fastsittande vegetationen på bottnarna som vid ökad närsaltsbelastning (fosfor och kväve) gynnas i olika grad.
Kvävet är definitivt ett problem som helt ignoreras i MKBn - även om konsulten är limnolog skulle han kunna känna till dessa fakta om han bemödat sig att sätta sig in i hur Östersjön fungerar.
Slutliga bedömningen av miljöpåverkan, skriver MKBn att de är ringa. Med de data som redovisas ovan och den kritik på data som presenterats i MKBn anser jag att påverkan är synnerligen stor. Påverkan har en global dimension då verksamheten som sådan bidrar till världshavens utfiskning för fiskmjölframställningen, en väl synligt tillskott av fr.a. fosfor till Östersjön och regionalt ett mycket stort tillskott av närsalter i jämförelse med naturliga utflöden, övrig större industri och belastning från länets avloppsreningsverk.
En nyetablerad befintlig fiskodling i området har redan efter ett år negativ påverkan på de vegetationsklädda bottnarna i dess närhet. Problemen kommer att öka med tiden och den ackumulerande påverkan från fiskodlingarna..
Problemet med sjukdomsspridning och genetiska risker har fått ett stort intresse inom den internationella, vetenskapliga litteraturen. I MKBn underlåter man att redovisar vilka mediciner som kommer att användas, ingen sjukdom är nämnd och vilka parasiter som kan förekomma. Det vandrar en hel del fisk förbi en odling, dels för att de söker föda från foderspill etc. dels för att det ligger i deras natur. Dessa fiskar utsätter fiskodlingen likväl sig själva för fara för spridning av sjukdomar och parasiter.
Den genetiska utarmningen kan även ske genom att förrymd regnbåge konkurrerar med vilda bestånd av fiskar om utrymme och föda. Man har även nyligen uppmärksammat problemet med hormoner i vattnet. Skräckhormoner från de stressade bestånden i kassarna gör att vandrande laxar avhåller sig från att gå förbi dem - detta kan ha stor betydelse för rekryteringen av de redan nu hårt ansatta vilda laxbestånden.
Under kapitel 6.4 påstås att odlingar har ”mycket litet intrång i sundets areal”. Om man tar hänsyn till odlingens utbredning x m lång och y m bred och ser hur mycket av den totala arealen som försvinner (totala bredden minus y ggr x är den yta som kvarstår) är det nog inte helt försumbart (antar att konsulten räknade hela sundets yta längs hela Mjältön).
kapitel 6.5. Jag förstår inte konsultens avfärdande av allmänhetens kritik som ”vanliga och kända reaktioner”. Folk i området kanske har annan erfarenhet och har berättigad kritik om hur befintliga fiskodlingar sköts i praktiken och vad man finner som störande (se flertalet insändare i lokaltidningarna).
Det smått filosofiska uttalandet att ”avståndet till odlingen gör att dessa möjliga problem inte kan bli problem” är kanske avslöjande med tanke på att de mesta problemen försöker man sopa under mattan (eller dölja under vågorna).
Det är ett intressant uttalande om att algpåväxt inte skulle vara ett problem. Det som inte belyses i MKBn är vilka antifoulingpreparat man kommer att använda på odlingens konstruktion för att förebygga att t.ex. näten helt kloggar igen av algpåväxt. Alla som lagt nät eller har fasta redskap i havet vet att detta är tidvis ett problem. Eventuella gifter namn och mängder vore intressant att få belyst. Omfattande litteratur har skrivits om antifoulingkemikaliers negativa påverkan på miljön - inget är citerat.
Att fisk som rymmer orsakar stora skador i naturen finns också belyst i den internationella vetenskapliga litteraturen.
Länk till rapport till EU om fiskodling (inkluderar många referenser):
http://www.agfisch.ch/doku/literatur/fz_staniford.htm
The complete report can be sent as a .pdf file upon request. You can ask for it by sending us an email (mailto:dh@dockstahavet.se)